Den Goda Tisdagen – Erik Hellsten

«Back

Innehåll

Lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt (här benämnd pliktlagen)

» 3 kap. Inskrivning m.m. (16 - 22 §§ om rätt att vara vapenfri)

» 5 kap. Gemensamma bestämmelser för värnplikten och civilplikten

Förordningen (1995:238) om totalfpörsvarsplikt (här benämnd pliktförordningen)

» 4 kap. mönstring och inskrivning m.m.

» 7 kap. Handläggning av vissa ärenden

Totalförsvarets pliktverks föreskrifter (TPVFS 2004:1) om totalförsvarsplikt (här benämnda pliktföreskrifterna)

» 7 kap. Rätt att vara vapenfri

» 10 kap. Behörighet att belsuta om avbrott

Kommentaren syftar till att ge en orientering rörande den svenska lagstiftningen om rätten att vara vapenfri och är inte avsedd att vara en heltäckande redogörelse för rättsläget. Informationen är inte ägnad att ligga till grund för beslut eller åtgärd i något enskilt ärende. Jag åtar mig inget ansvar gentemot den som utifrån texten på denna sida fattar beslut eller vidtar åtgärd.

Lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt

[I pliktlagen finns regler om förutsättningar för rätten att vara vapenfri och vilka rättsverkningar som följer av vapenfrihet.]

---

3 kap. Inskrivning m.m.

[De grundläggande bestämmelserna om vapenfrihet är upptagna i pliktlagen 3 kap 16 – 22 §§.]

---

16 § Om en totalförsvarspliktig kan antas ha en så allvarlig personlig övertygelse rörande bruk av vapen mot annan att övertygelsen är oförenlig med en tjänstgöring som är förenad med bruk av vapen, skall han eller hon efter ansökan få rätt att vara vapenfri.

I denna paragraf bestäms förutsättningarna för att en totalförsvarspliktig skall ha rätt att vara vapenfri (om rättsverkan av rätten att vara vapenfri föreskrivs i 21 §).

Rätten till vapenfrihet grundar sig på en allvarlig personlig övertygelse hos den totalförsvarspliktige.

Den allvarliga personliga övertygelsen rörande bruk av vapen kan vara av ideologiskt, filosofiskt, religiöst eller annat slag. Det finnas ingen begränsning till bevekelsegrund för ställningstagandet rörande bruk av vapen mot annan. Det kan t ex röra sig om en politiskt ideologisk tanke om att våld föder negativa mönster i samhället, en filosofisk idé om att envar har rätt att bestämma över sitt eget liv eller en religiös föreställning om att livet givits av en högre makt och att ingen människa därför har rätt att förgripa sig på detta.

Den personliga övertygelsen skall vara allvarlig. Detta innebär att övertygelsen på något sätt skall vara kvalificerad. Alla människor torde hysa visst obehag vid tanken att bruka vapen mot en annan människa. Rätten till vapenfrihet är dock förbehållen dem som har en övertygelse som går utöver detta gängse obehag. Att övertygelsen skall vara allvarlig torde också innebära att den skall vara någorlunda varaktig.

Den allvarliga övertygelsen skall därutöver vara personlig. Detta innebär att den sökande själv skall ha övervägt frågan om bruk av vapen och kommit till ett eget ställningstagande. Att den totalförsvarspliktige t ex tillhör en religiös sammanslutning som förbjuder våld mot andra personer, räcker inte i och för sig för att den totalförsvarspliktige skall kunna anses ha en sådan övertygelse som krävs för rätten att vara vapenfri.

Med bruk av vapen mot annan avses i paragrafen sådant bruk av vapen som är riktat mot en annan människa. Det råder ingen begränsning till dödligt bruk, utan även annat våld med hjälp av ett vapen inryms i begreppet. Med bruk av vapen avses sådant bruk av vapen som typiskt sett är riktat mot en annan människa eller innebär en träning för sådant vapenbruk. Alltså inrymmer begreppet inte till exempel räddningstjänstens bruk av skjutvapen vid minröjning, men däremot militära skjutövningar på skjutbana etc.

Bestämmelsen anger att den totalförsvarspliktiga skall kunna antas ha en allvarlig personlig övertygelse rörande bruk av vapen mot annan. Den totalförsvarspliktige behöver alltså inte göra det sannolikt, utan det räcker med att den sökande gör det antagligt att han eller hon har den allvarliga personliga övertygelsen. Redan genom att den totalförsvarspliktige i vederbörlig ordning inkommer med en ansökan om rätt att vara vapenfri, presumeras han eller hon uppfylla lagens krav (prop 1990/91:169 s 12). Den totalförsvarspliktiga uppfyller därmed det krav på bevisning som ställs på honom eller henne – gör det antagligt att han eller hon har en sådan övertygelse – redan genom att i ansöka om vapenfrihet på ett korrekt sätt. För att bryta den presumtion för vapenfrihet som därvidlag uppkommer, måste Pliktverket (som beslutar i ärenden om rätt att vara vapenfri; se 21 §) ange på vilken grund verket anser att beviskravet inte är uppfyllt (20 § förvaltningslagen).

Slutligen krävs för rätt att vara vapenfri att den totalförsvarspliktige ansöker om det. Ansökan skall ha särskild form (se 17 och 19 §§ samt 7 kap 2 § pliktföreskrifterna) och ställas till Pliktverket (7 kap 3 § pliktföreskrifterna). En ansökan kan göras av vilken totalförsvarspliktig som helst, när som helst under den tid som denne är totalförsvarspliktig. Ett beslut om avslag på en tidigare ansökan om rätt att vara vapenfri utgör inget hinder för en ny prövning. Eftersom ett sådant avslagsbeslut gäller betungande förvaltningsrätt, vinner det nämligen inte negativ rättskraft (jfr RÅ 1987 ref 80). Ett sådant tidigare beslut kan dock utgöra grund för en djupare utredning av den sökandes inställning till bruk av vapen (jfr 18 och 19 §§ med kommentarer).

17 §    En ansökan om rätt att vara vapenfri skall vara skriftlig och innehålla en försäkran av sökanden att han eller hon har en sådan inställning till bruk av vapen mot annan som avses i 16 §.

Kravet på skriftlighet innebär att en muntlig ansökan om vapenfrihet inte i formell mening är en ansökan om vapenfrihet. En muntlig ansökan kan inte läggas till grund för ett beslut om vapenfrihet. Även om den totalförsvarspliktiga skrivs in till en befattning som inte är förenad med bruk av vapen har han eller hon i dessa fall inte rätt att vara vapenfri i lagens mening. Inskrivningen kan hypotetiskt komma att ändras så att den totalförsvarspliktiga blir tvungen att befatta sig med vapen. (Jfr dock 4 kap 2 § pliktförordningen.)

Ansökan skall också innehålla en försäkran att den sökande har en inställning till bruk av vapen som avses i 16 §. En sådan försäkran är förtryckt på den blankett som skall användas vid ansökan om vapenfrihet. Ansökan skall göras på en särskild blankett som är fastställd av Pliktverket (7 kap 2 § pliktföreskrifterna).

18 §    En ansökan som görs innan sökanden har skrivits in eller inom sex månader från den dag då han eller hon fick del av ett beslut om inskrivning skall bifallas utan ytterligare utredning, om det inte finns särskilda skäl att närmare pröva sökandens inställning till bruk av vapen mot annan.

Denna bestämmelse gäller om ansökan kommer in till Pliktverket innan verket har fattat beslut om inskrivning, antingen till tjänstgöring eller till utbildningsreserven, eller inom sex månader från att den sökande har fått del av ett sådant beslut. Bestämmelsen är alltså tillämplig på en ansökan som görs under mönstring. Att den sökande har fått del av beslutet innebär att han eller hon skall ha fått ett skriftligt besked om beslutet. Om beslut att inte skriva in den totalförsvarspliktige fattas, gäller alltså att den sökandes inställning till bruk av vapen inte skall ifrågasättas om inte särskilda skäl föreligger, till dess sex månader har förflutit efter ett eventuellt framtida beslut om inskrivning.

Särskilda skäl att pröva den sökandes inställning till bruk av vapen närmare, föreligger först och främst om det är uppenbart att den sökande har missuppfattat förutsättningarna för rätten att vara vapenfri eller uppenbart åsyftar en ansökan om uppskov eller ändrad inskrivning. Även att den sökande har fått avslag på en tidigare ansökan om vapenfrihet eller på en ansökan om uppskov med utbildningen, kan utgöra särskilda skäl (prop 1990/91:169 s 14). Med detta är emellertid inte sagt att t ex ett sådant tidigare beslut om avslag på en ansökan om uppskov skall anses ha positiv rättskraft i ärendet om vapenfrihet. Det skall inte betraktas som ett rättsfaktum, utan som ett bevisfaktum och en värdering av detta skall göras. Till exempel torde ett sådant beslut behöva ligga i omedelbar närhet i tid till ansökan om vapenfrihet, för att kunna beaktas som ett särskilt skäl för beslut om ytterligare utredning. Att den sökande frivilligt avstått från en tidigare beviljad rätt att vara vapenfri torde alltid utgöra särskilda skäl för ytterligare utredning. Särskilda skäl kan också föreligga om den sökandes inställning till bruk av vapen kan ifrågasättas på grund av tidigare verksamhet, t ex ett aktivt deltagande i frivillig försvarsverksamhet av militär art. Att ett dokumenterat intresse för jakt inte kan utgöra särskilda skäl, följer av att jakt inte innebär bruk av vapen mot andra människor. Särskilda skäl att besluta om ytterligare utredning kan också föreligga vid uppenbart organiserade massansökningar. Mer tveksamt är dock om den sökande har ett samlarintresse med inriktning på vapen som till sin art är sådana att de är avsedda främst för användning mot andra människor.

Först när särskilda skäl bedömts föreligga får myndigheten företa ytterligare utredning av den sökandes inställning rörande bruk av vapen mot annan. Detta innebär att ytterligare utredning än den som föreligger i och med den ingivna ansökan, inte får företas i ärendet utan att särskilda skäl föreligger. Om det å andra sidan finns särskilda skäl att ifrågasätta den sökandes inställning till bruk av vapen mot annan, är Pliktverket skyldigt att pröva den sökandes inställning i den frågan (prop 1990/91:169 s 14, även pliktlagen 3 kap 20 §). Att sådan ytterligare utredning skall företas om ansökan inte kan bifallas på föreliggande utredning, innebär att Pliktverket inte får avslå en ansökan om vapenfrihet utan att det är ytterligare utrett om den sökande uppfyller lagens krav. Detta är en förstärkning av den sökandes rätt jämfört med vad som gäller för förvaltningsärenden i allmänhet, enligt vilka en ansökan hade fått avslås på föreliggande utredning. Utredningen skall avse sökandens inställning rörande bruk av vapen mot annan och får alltså inte inriktas på att t ex ådagalägga eventuella grunder för en förtäckt ansökan om uppskov, genom en undersökning av den totalförsvarspliktiges familjeförhållanden. Utredningen kan göras genom muntlig eller skriftlig kontakt med den sökande eller med någon annan som kan lämna upplysningar i ärendet, eller genom informationsinhämtning på annat sätt, t ex genom sökning i register eller genom uppgifter i massmedia.

Om särskilda skäl inte föreligger, skall ansökan om vapenfrihet bifallas av Pliktverket utan att myndigheten företar någon ytterligare utredning.

Bestämmelsen innebär att handläggningen skall ske på ett särskilt sätt om ansökan görs inom den tid som anges i paragrafen. Om ansökan inkommer efter den föreskrivna tiden skall allmänna regler tillämpas med avseende på utredning av den sökandes inställning till bruk av vapen (se 19 § nedan).

19 §    Om en ansökan görs senare än vad som sägs i 18 §, skall den även innehålla en redogörelse för de förhållanden som sökanden vill åberopa till stöd för sitt påstående att han eller hon har en sådan inställning till bruk av vapen mot annan som avses i 16 §.

Denna bestämmelse är tillämplig då en ansökan kommer in till Pliktverket efter det att sex månader förflutit från det att han eller hon fick del av beslutet om inskrivning. Bestämmelsen är alltså i de allra flesta fall tillämplig då ansökan om vapenfrihet görs under grundutbildningen.

Den redogörelse som skall lämnas enligt paragrafen består i dagsläget av att den sökande skriftligen svarar på tre frågor som är förtryckta på den av Pliktverket fastställda ansökningsblanketten. Svaren på frågorna skall ligga till grund för Pliktverkets bedömning av om den sökande kan antas ha den personliga övertygelse som krävs för rätt att vara vapenfri.

Vid sidan av bedömningen av dessa svar, får Pliktverket företa annan nödvändig utredning av den sökandes inställning rörande bruk av vapen. Det krävs inte att det föreligger några särskilda skäl för sådan utredning.

20 §    En ansökan får inte avslås utan att sökanden har fått tillfälle att muntligt lämna uppgifter i ärendet.

Denna bestämmelse kommer i fråga först om myndigheten finner att en ansökan inte kan bifallas på de uppgifter som framkommit i ärendet. I dessa fall föreligger en ovillkorlig rätt för den sökande att få lämna förtydligande eller kompletterande uppgifter muntligt. Bestämmelsen sträcker sig alltså längre änden allmänna regeln i 14 § förvaltningslagen, som ger en part rätt att lämna muntliga uppgifter endast om det kan ske med hänsyn till arbetets behöriga gång. Den sökande skall lämnas tillfälle att förtydliga eller komplettera sina uppgifter innan ärendet avgörs. Om den sökande lämnar muntlig uppgift som inte beaktats tidigare i handläggningen, skall den beaktas innan Pliktverket fattar beslut. En muntlig uppgift skall beaktas på samma villkor som en skriftlig. Att den muntliga uppgiften skall antecknas av Pliktverket framgår av 15 § förvaltningslagen.

21 §    En totalförsvarspliktig som har fått rätt att vara vapenfri får inte skrivas in för utbildning till en befattning som är förenad med bruk av vapen eller mot sin vilja skrivas in för tjänstgöring i Försvarsmakten. Om en sådan inskrivning har skett, skall beslutet ändras.

Av 21 § framgår rättsverkan av ett beslut om rätt att vara vapenfri. Om en totalförsvarspliktig har fått rätt att vara vapenfri får Pliktverket inte skriva in honom eller henne till vissa befattningar.

Förbud mot inskrivning för utbildning till befattning som är förenad med bruk av vapen omfattar befattningar som innebär sådant bruk av vapen som typiskt sett är avsett att riktas mot andra människor (se kommentar till 16 §). Denna bestämmelse syftar endast till inskrivning för utbildning till befattning som är förenad med bruk av vapen. Vid inskrivning till utbildningsreserven, skall det antecknas att den totalförsvarspliktige har fått rätt att vara vapenfri (se 4 kap 3 § 2 p pliktförordningen).

Den totalförsvarspliktige får inte mot sin vilja skrivas in för tjänstgöring i Försvarsmakten. Detta förbud gäller även inskrivning till befattningar som inte är förenade med bruk av vapen. Den totalförsvarspliktige kan dock särskilt medge att sådan inskrivning sker.

Om inskrivning till sådan befattning som avses ovan har skett före det att ansökan om vapenfrihet beviljats, skall Pliktverket ändra beslutet om inskrivning. Den nya beslutet rörande inskrivning kan dels avse ny inskrivning, till befattning som inte är förenad med bruk av vapen, dels ett upphävande av det tidigare beslutet, utan att ny inskrivning sker.

En totalförsvarspliktig som har fått rätt att vara vapenfri kan avstå från sin rätt att vara vapenfri. Om rätten att vara vapenfri på så sätt har upphört torde alldeles speciella omständigheter behöva föreligga för att en ny ansökan om vapenfrihet därefter skall kunna bifallas (se kommentar till 16 §).

22 §    Ansökningar om rätt att vara vapenfri prövas av Totalförsvarets pliktverk.

Denna bestämmelse innebär att ingen annan myndighet än Pliktverket som första instans får bifalla, avslå eller avvisa en ansökan om rätt att vara vapenfri. Om t ex Försvarsmakten ”avslår” en ansökan om rätt att vara vapenfri, är beslutet ogiltigt utan ytterligare åtgärd; det är en nullitet (dessutom åvilar straffansvar den tjänsteman vid fel myndighet som fattar ett sådant obehörigt beslut (17 kap 15 § brottsbalken – föregivande av allmän ställning)).

Beslutet skall grundas på vad som framkommit i den totalförsvarspliktiges ansökan och av den övriga utredning som kan ha företagits.

Pliktverkets beslut överklagas till Statens överklagandenämnd (11 kap 4 § 4 p pliktlagen jämförd med 8 kap 1 § pliktförordningen).

---

5 kap. Gemensamma bestämmelser för värnplikten och civilplikten

[I 5 kap pliktlagen finns vissa bestämmelser som är gemensamma för värn- och civilplikten. Här är bestämmelserna om uppskov med och avbrott i utbildningen av intresse i fråga om vapenfrihet.]

---

9 § Om det inte finns särskilda skäl för något annat, skall en totalförsvarspliktig som har ansökt om rätt att vara vapenfri beviljas uppskov med grundutbildning eller repetitionsutbildning som han eller hon kallats in till, om tjänstgöringen är förenad med bruk av vapen. Uppskov skall beviljas till dess att ansökan har prövats slutligt. 

Om uppskov vägras, får den som fullgör tjänstgöringen inte åläggas att bruka vapen eller att bära vapen eller ammunition innan ansökningen har prövats slutligt.

Första stycket. Denna paragraf är tillämplig om den sökande har kallats in till en utbildning som är förenad med bruk av vapen, utan att utbildningen ännu har påbörjats.

Huvudregeln enligt bestämmelsen är att en totalförsvarspliktig som ansöker om rätt att vara vapenfri skall beviljas uppskov med utbildningen, till dess beslut i ärendet om vapenfrihet har vunnit laga kraft. Ansökan om vapenfrihet innefattar alltså också funktionen av ansökan om uppskov (prop 1994/95:6 s 186). Denna ansökan om uppskov skall handläggas separat, så till vida att beslutet om uppskov inte är avhängigt beslutet om rätt att vara vapenfri.

Om särskilda skäl föreligger, får Pliktverket vägra att medge uppskov med utbildningen. De särskilda skäl som avses i denna bestämmelse torde i stort motsvara dem som utgör grund för Pliktverket att företa ytterligare utredning enligt 3 kap 18 §. Här är det dock fråga om en interimsåtgärd i avvaktan på slutligt beslut. Därför torde, enligt min mening, endast uppenbara hinder för slutligt beviljande av rätt att vara vapenfri kunna utgöra särskilda skäl enligt denna bestämmelse, vilket innebär en stramare syn på vad som kan utgöra särskilda skäl. Prövning av den sökandes inställning till bruk av vapen mot annan skall ske inom ramen för frågan om den sökandes rätt att vara vapenfri. I frågan om uppskov torde dock endast mer ”hårda fakta,” såsom ett avslag på en ansökan om uppskov eller på en tidigare ansökan om vapenfrihet, vara relevanta.

Andra stycket. Om den sökande vägras uppskov med utbildningen är den utbildande myndigheten förbjuden att ålägga den totalförsvarspliktige att bruka vapen eller bära vapen eller ammunition. Detta innebär att den totalförsvarspliktige t ex inte får delta i skjutövning eller att på annat sätt bistå vid sådana aktiviteter. Det är osäkert om bestämmelsen kan anses innebära att den sökande inte kan åläggas att närvara vid skjutövning utan att själv delta. Någon direkt ledning i den frågan ges inte i förarbetena och det finns heller ingen rättspraxis att tillgå. Eftersom emellertid det enda syftet med en skjutövning är att öva bruk av vapen, torde även totalförsvarspliktiga som närvarar vid, men inte själva aktivt deltar i övningen på grund av t ex skada, anses delta i övningen. Blotta närvarandet vid en skjutövning torde alltså vara att betrakta som ett deltagande, såvitt övningen utgör ett led i utbildningen och närvaron inte är frivillig. En totalförsvarspliktig som ansöker om vapenfrihet torde alltså inte kunna åläggas att närvara vid en skjutövning.

---

13 §    Värnplikt eller civilplikt skall avbrytas, 

1.    om tjänstgöringen är förenad med bruk av vapen och den som fullgör tjänstgöringen ansöker om rätt att vara vapenfri och det inte finns särskilda skäl för att tjänstgöringen skall fortsätta i avvaktan på att ansökan har prövats slutligt, eller

2.    om den som fullgör tjänstgöringen vägrar eller underlåter att fullgöra sina skyldigheter under tjänstgöringen och det kan antas att han eller hon inte heller i fortsättningen kommer att fullgöra dessa skyldigheter. 

Om tjänstgöringen fortsätter för en totalförsvarspliktig som avses i första stycket 1, gäller bestämmelsen i 9 § andra stycket.

Första stycket, första punkten. Denna bestämmelse är tillämplig då en totalförsvarspliktig ansöker om rätt att vara vapenfri efter det att han eller hon har inställt sig för tjänstgöring.

Tjänstgöringen skall avbrytas vid ansökan om rätt att vara vapenfri, om tjänstgöringen är förenad med bruk av vapen. Att utbildningen skall avbrytas innebär att den totalförsvarspliktige skall återlämna persedlar och materiel och lämna utbildningsplatsen utan skyldighet att återvända. Utbildningen skall avbrytas utan dröjsmål. Utbildningen skall emellertid inte avbrytas om det finns särskilda skäl för att den skall fortsätta i avvaktan på att ansökan om vapenfrihet har prövats slutligt. De särskilda skäl som avses är huvudsakligen desamma som i 9 § (prop 1994/95:169 s 188). Om beslut fattas att utbildningen skall fortsätta, gäller att den totalförsvarspliktige skall kvarstanna i tjänst till dess ett beslut i ärendet om vapenfrihet vunnit rättskraft.

Första stycket, andra punkten. Utbildningen skall också avbrytas om en totalförsvarspliktig konsekvent vägrar eller underlåter att fullgöra sina skyldigheter under tjänstgöringen. (Jfr härtill 7 kap 1 § 2 st pliktförordningen)

Andra stycket. Om beslut fattas att utbildningen skall fortsätta för en totalförsvarspliktig som ansöker om vapenfrihet, gäller 9 § andra stycket, att den sökande inte får åläggas att befatta sig med vapen.

Pliktverket beslutar i ärenden om avbrott enligt denna paragraf (10 kap 3 § pliktföreskrifterna).

---

18 §    En totalförsvarspliktig får inte tillgodoräkna sig tjänstgöring som avses i 9 § andra stycket eller 13 § andra stycket som fullgjord tjänstgöring.

Denna bestämmelse gäller om en totalförsvarspliktig som ansöker om vapenfrihet åläggs att trots sin ansökan inställa sig för tjänstgöring enligt 9 § eller kvarstanna i tjänst enligt 13 §. I dessa fall skall den tid som den sökande inte får befatta sig med vapen, inte räknas som fullgjord tjänstgöring. Detta har betydelse vid beräkning av fullgjord tjänstgöringstid (t ex enligt 4 kap 6 § pliktlagen om längsta tillåtna tjänstgöringstid), men innebär inte att tjänstgöringen inte skall betraktas som tjänstgöring i t ex förmånsförordningens mening.

Förordningen (1995:238) om totalförsvarsplikt

[I pliktförordningen finns bestämmelser om verkställighet av pliktlagen. Av intresse i fråga om vapenfrihet är vissa bestämmelser som reglerar myndigheternas informationsskyldighet till totalförsvarspliktiga m m.]

---

4 kap. Mönstring och inskrivning m.m.

---

2 § Totalförsvarets pliktverk skall vid mönstringen lämna de totalförsvarspliktiga råd och upplysningar om värnplikten, civilplikten och utbildningsreserven samt om rätten att vara vapenfri.

Denna bestämmelse innebär en skyldighet för Pliktverket att lämna mönstrande totalförsvarspliktiga upplysning om förutsättningarna för rätt att vara vapenfri och om vad denna rätt har för konsekvenser. Detta sker i praktiken främst vid introduktionsmöten vid mönstringen.

Pliktverket skall också lämna råd om rätten att vara vapenfri. Råd om att den totalförsvarspliktige bör göra en ansökan om rätt att vara vapenfri skall ges t ex om den totalförsvarspliktige nämner att han eller hon inte vill befatta sig med vapen. I sådant fall skall också upplysning om hur ansökan görs lämnas.

Informationsplikten enligt denna bestämmelse är inte fullt så långtgående som utbildande myndigheters informationsplikt i vissa fall enligt 7 kap 1 § 2 st.

Pliktverkets informationsskyldighet härvidlag gäller även vid frivillig antagningsprövning för kvinnor (5 § förordningen (1995:240) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning)

3 §    För varje totalförsvarspliktig som har skrivits in i utbildningsreserven skall det antecknas

1.     i vilken befattningsgrupp han är placerad och 

2.     om han har rätt att vara vapenfri.

Andra punkten. En anteckning skall göras vid inskrivningen om en totalförsvarspliktig som har rätt att vara vapenfri och som har skrivits in i utbildningsreserven, om att den han eller hon har rätt att vara vapenfri.

---

7 kap. Handläggning av vissa ärenden

1 § Om en totalförsvarspliktig som fullgör värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt förklarar sig inte vilja fullgöra tjänstgöringen, skall han eller hon informeras om vad som gäller för den som vägrar fullgöra tjänstgöringen. 

Om tjänstgöringen är förenad med bruk av vapen och den som är skyldig att fullgöra tjänstgöringen förklarar att bruk av vapen mot annan är oförenligt med hans eller hennes personliga övertygelse, skall information lämnas om rätten att vara vapenfri. Av informationen skall framgå förutsättningarna för denna rätt och hur prövningen går till. Sådan information behöver dock inte lämnas den som redan har ansökt om rätt att vara vapenfri.

Första stycket. Denna bestämmelse reglerar den utbildande myndighetens informationsskyldighet då en totalförsvarspliktig förklarar att han eller hon inte vill fullgöra tjänstgöringen. Myndigheten skall i så fall informera den totalförsvarspliktige om konsekvenserna för honom eller henne av att vägra fullgöra utbildningen, dvs om avbrott enligt 5 kap 13 § 2 p pliktlagen och om straffbestämmelsen om brott mot totalförsvarsplikten i 10 kap 2 § pliktlagen. Detta gäller även om utbildningen är förenad med bruk av vapen och den totalförsvarspliktige har en sådan allvarlig personlig övertygelse som avses i 3 kap 16 § pliktlagen, om den totalförsvarspliktige inte upplyser myndigheten om sin övertygelse. Myndigheten har ingen skyldighet att självmant upplysa sig om den totalförsvarspliktiges motiv till sin vägran.

Andra stycket reglerar emellertid det förhållandet att den totalförsvarspliktige tillkännager att han eller hon har en sådan personlig övertygelse som avses i 3 kap 16 § pliktlagen och utbildningen är förenad med bruk av vapen. Om den totalförsvarspliktige således muntligt eller skriftligt ger in en ”ansökan om vapenfrihet” som inte är formenlig, har den utbildande myndigheten en skyldighet att lämna information om rätten att vara vapenfri. Informationsplikten är långtgående. Av den information som skall lämnas, skall det särskilt framgå de materiella och formella förutsättningar som krävs för att få rätt att vara vapenfri, dvs att den totalförsvarspliktige skall ha en allvarlig personlig övertygelse som avses i 3 kap 16 § pliktlagen, och att ansökan skall göras på visst sätt (3 kap 17 och 19 §§ pliktlagen samt 7 kap 2 och 3 §§ pliktföreskrifterna). Den totalförsvarspliktige skall också informeras om hur prövningen går till, d v s att viss utredning av hans eller hennes inställning till bruk av vapen kan komma att företas och att ansökan inte får avslås utan att han eller hon har fått lämna muntliga upplysningar (3 kap 20 § pliktlagen). Allmänt torde gälla att följderna av rätten att vara vapenfri skall framgå av informationen. Den totalförsvarspliktige skall alltså informeras om att man som vapenfri inte behöver befatta sig med vapen och att inskrivningsbeslutet ändras (3 kap 21 § pliktlagen) samt att utbildningen avbryts vid ansökan (5 kap 13 § pliktlagen).

Totalförsvarets pliktverks föreskrifter (TPVFS 2004:1) om totalförsvarsplikt

---

7 kap. Rätt att vara vapenfri

---

2 § Ansökan skall göras på den blankett som Totalförsvarets pliktverk har fastställt.

Denna bestämmelse innehåller ett skärpt formkrav för ansökan om rätt att vara vapenfri. Av 3 kap 17 § pliktlagen framgår att ansökan skall vara skriftlig. Denna bestämmelse ger dock vid handen att ansökan skall göras på en särskild blankett. Detta innebär å ena sidan en lättnad för den sökande, som på detta vis inte behöver bekymra sig för hur ansökan skall formuleras för att uppfylla lagens krav. Å andra sidan kan det skärpta formkravet innebära olägenheter om den totalförsvarspliktige inte har en blankett att tillgå när han eller hon vill ansöka om vapenfrihet, t ex vid en militär övning i fält.

För en ansökan som görs före eller vid mönstring, räcker det att den sökande undertecknar blanketten, som är försedd med en förtryckt försäkran (sådan den avses i 3 kap 17 § pliktlagen). Den som ansöker efter mönstringen, men inom sex månader efter inskrivningsbeslutet, skall lämna kompletterande uppgifter för att underlätta ett eventuellt nytt inskrivningsbeslut (Dessa uppgifter utgör sådan utredning av personliga förhållanden som avses i 2 kap 1 § pliktlagen). Den som ansöker om vapenfrihet efter sex månader efter att han eller hon fått del av inskrivningsbeslutet, skall lämna en redogörelse för de förhållanden som han eller hon vill åberopa till stöd för sitt påstående att han eller hon har en allvarlig personlig övertygelse mot bruk av vapen (3 kap 19 § pliktlagen). Denna redogörelse lämnas genom att den sökande svarar på tre frågor som är förtryckta på blanketten. Frågorna är

När och hur har du kommit fram till din inställning till bruk av vapen mot annan?
Kan du tänka dig att använda väpnat våld i någon särskild situation eller finns det något slags våld du anser dig kunna använda?
Hur tror du att din inställning till att själv använda vapen i en krigssituation kommer att påverkas av att andra i din omgivning försvarar landet med vapen?

Frågorna anknyter till vad regeringen i propositionen anför om allvarlighetsrekvisitet i 3 kap 16 § pliktlagen.

3 § Ansökan skall ställas till Totalförsvarets pliktverk. Den som ansöker under pågående utbildning skall lämna ansökan till den utbildningsansvariga myndigheten som skall kontrollera att ansökan är fullständigt ifylld. Därefter skall den snarast sändas till Pliktverket.

Av denna bestämmelse framgår att huvudregeln är att en ansökan om rätt att vara vapenfri skall ställas till Pliktverket. Av den fastställda blanketten för ansökan framgår att den skall ställas till det av Pliktverkets regionkontor som den sökande tillhör. Om ansökan emellertid ställs till annan avdelning inom Pliktverket skall den omgående vidarebefordras till rätt avdelning.

Ett undantag föreligger dock om den totalförsvarspliktige ansöker under pågående utbildning (grund- eller repetitionsutbildning). I dessa fall skall ansökan lämnas till den utbildningsansvariga myndigheten. Ansökan kan lämnas till t ex utbildande lärare eller befäl, till personalvårdskonsulent eller till annan befattningshavare vid myndigheten. Myndigheten skall därefter kontrollera att ansökan är fullständigt ifylld. Detta innebär inte att den utbildande myndigheten skall kontrollera ansökan med avseende på dess materiella innehåll. Kontrollen skall endast syfta till att se till att de formella kraven på ansökan är uppfyllda, dvs att den är gjord på den blankett som har fastställts enligt 7 kap 2 § pliktföreskrifterna, att den innehåller en försäkran enligt 3 kap 17 § pliktlagen och att den i tillämpliga fall innehåller en redogörelse enligt 3 kap 19 § pliktlagen. Om den utbildande myndigheten finner att ansökan inte är fullständigt ifylld skall myndigheten lämna den totalförsvarspliktig sådan information som avses i 7 kap 1 § 2 st pliktförordningen, om den totalförsvarspliktige inte tidigare ansökt om vapenfrihet. Detta vill säga att den totalförsvarspliktige skall upplysas om hur ansökningsblanketten skall fyllas i för att kunna ligga till grund för en prövning av Pliktverket.

Sedan den utbildande myndigheten konstaterat att ansökan är fullständigt ifylld, skall den omgående sända vidare ansökan till Pliktverket. Normalt skall detta ske redan samma dag.

---

10 kap. Behörighet att besluta om avbrott

---

3 § Totalförsvarets pliktverk beslutar i ärenden om att avbryta utbildningen för en totalförsvarspliktig vid ansökan om rätt att vara vapenfri enligt 5 kap. 13 § 1 lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Den utbildningsansvariga myndigheten skall överlämna det underlag som Pliktverket behöver för bedömningen av ärendet.

Enligt 5 kap 13 § 1 p pliktlagen skall utbildningen avbrytas för en totalförsvarspliktig som ansöker om rätt att vara vapenfri (se kommentar till den paragrafen). Enligt härvarande bestämmelse är det Pliktverket som beslutar att ett sådant avbrott skall ske. Det är också Pliktverket som har att besluta att ett sådant avbrott i undantagsfall inte skall ske, då det föreligger särskilda skäl. Om således t ex Försvarsmakten beslutar att den totalförsvarspliktige skall kvarhållas i tjänst, i avvaktan på beslut i ärendet om vapenfrihet, är detta beslut en nullitet.

Den utbildningsansvariga myndigheten skall förse Pliktverket med nödvändigt underlag för bedömning i ärendet om avbrott. Eftersom avbrottet skall ske utan dröjsmål är det viktigt att detta underlag snabbt kommer Pliktverket tillhanda. Om således Pliktverket inte får in något sådant underlag, eller meddelande om att sådant underlag skall överlämnas, senast tillsammans med ansökan om rätt att vara vapenfri, torde Pliktverket ha att enligt huvudregeln besluta om avbrott. Att den utbildande myndigheten skall lämna sådant underlag är följaktligen i praktiken endast relevant för det fall det kan sättas i fråga om särskilda skäl föreligger för att hålla den totalförsvarspliktige kvar i tjänst.